Rörelsen är det som är mest intressant för mig i måleriet. Det handlar om att använda en yta för ett konkret mål. I mina bilder finns en geometrisk konstruktion under kompositionen. Det är ett kraftcentra varifrån rörelsen utgår och skapar en rytm parallellt med motivet. Rytmen växlar mellan positiva och negativa former. Allt är ett samspel, de enskilda detaljerna griper in i varandra och infogas i bildernas helhet. Rörelsen förstärks genom överlappningar (dubbelexponering) och jag får fram komplicerade rörelser där linjernas spänning och rörelsemomentet är viktiga komponenter. Kontrasterna skapar rörelse liksom böjda linjer och som inte är parallella med dukens ytterkant. Bilderna får ett dubbelbottnat uttryck som aldrig kan uttryckas med naturalistiskt måleri. Antal färger reduceras i målningarna ibland där jag söker färgernas poetiska effekt, balanserat mot rörelsens större dramatik, samtidigt som rörelsens och växlingar mellan former skapas måste bildens yta upplevas som en helhet. Varje tid sätter sina egna spår och skapar sina egna tecken.